Trots ett ultraljud gjort av två läkare, där jag med mina egna ögon fått se att allt såg bra ut kom tvivlet snabbt tillbaka. Jag tyckte inte att jag kände mig gravid (för extremt trött, kissnödig, illamående och lättirriterad är ju mitt normaltillstånd ;)) och jag kände inte livmodern på samma sätt som jag känt den med Theo i samma vecka. Efter några dagar tog oron helt överhanden igen så jag bokade in ett privat ul på emmaultraljudklinik där vi även gjorde ett extra ul med Theo. Det var egentligen onödigt för två dagar innan det var dags lyckades jag höra bebbens hjärta med mitt angelsound, men vi valde att gå ändå. Självklart låg det en bebbe där som nu sprattlade med armar och ben och såg ut som en riktig bebis =)

                                (klicka på bilderna för att göra dom större)
       
                   

Är nu i v. 12 och oron släppte helt efter det sista ultraljudet. Nu kanske jag ska kunna tro på att vi faktiskt ska få en liten bebbe i sommar!