v. 37
Nu börjar det bli jobbigt! Det är tungt och jobbigt att röra sig och jag har gett upp tanken att ens försöka mig på att fixa saker jag av envishet fixade för ett par veckor sen. Jag orkar helt enkelt inte. Folk kommer med sina berättelser om tjejer som tävlade hund-sm i v. 36 och kvinnor som arbetat fram till födseln, men det bekommer mig inte. Jag är inte en sån superkvinna, jag är nöjd om jag klarar av att gå från sängen till soffan utan att stånka alltför mycket ;) Om jag någon gång får för mig att leta efter mina fötter där någonstans under magen blir jag mest förvånad - vems har satt dit dom där klumparna?! Förlovningsringen sitter nuförtiden bra på lillfingret och vågen har jag slutat använda för ett par veckor sedan. Jag hade en liten förhoppning att jag skulle slippa en massa vätska, men den kom med värmen och jag tror den tänker stanna tills bebben är ute. När jag går känns det som att fötterna är runda under och tårna domnar bort. Kan inte knyta händerna längre och jag vill helst inte vistas bland folk, känner mig som en Michelingumma. Det är lite kul ändå hur jag tyckte att jag var så stor för ett par-tre veckor sedan, jag förstod inte hur man kunde bli större. Nu tycker jag att jag var riktigt liten då =)
Nu börjar tankarna på förlossningen smyga sig på mer och mer och både jag och Linus börjar bli lite nervösa. Har fått väldiga förvärkar på nätter och förmiddagar och ibland tror jag nästan att det är på gång. Men så lugnar det ner sig och jag har inte ont på en hel dag. Jag började dricka hallonbladsté i början av veckan som sägs kunna skynda på det hela lite då det innehåller små halter oxytocin som används för att sätta igång förlossningar på sjukhuset. Om inte annat stärker det livmodern, påskyndar läkningen efteråt samt underlättar för amningen så det skadar i alla fall inte att testa. Jag hoppas att alla känningar är tecken på att det sätter igång inom en inte alltför avlägsen framtid, men jag vet ju att det lika gärna kan dröja. Tyvärr =)
I helgen tog vi en tur till Ikea och köpte det (nästan) sista till barnrummet, bara taklampa och gardiner som vi inte hittade några som vi tyckte om. Tapetseringen är äntligen klar, Linus fixade den i fredags medan jag satt och hejjade på ifrån köksstolen. Det blev riktigt fint, älskar den gröna färgen, man blir riktigt glad när man kommer in i rummet. Fler bilder kommer snart!
Kul att magen växer i alla fall som den ska :) resten fixar ni galant, inget att oroa er över. Snygg tapet, man ska vara lite annorlunda... helt klart!
