Vi hade försökt få barn i över ett halvår vid det här laget, längtade båda två, men tog det ändå rätt lugnt. Blev gravida på andra 'försöket', men det slutade i missfall. Nu hade det gått några månader efter det utan resultat och jag hade börjat misströsta lite. Visste ju att det var helt normalt att det kunde ta ett år, men började ändå bli rädd för att något var fel. Skulle jag någonsin få bli mamma?

Den här dagen stannade jag hemma från jobbet, som jag börjat på en månad innan. Jag mådde lite illa, hade feber och mådde allmänt skumt. Bebisverkstaden hade vi lagt på is nu när jag haft sån tur och fått jobb så snabbt efter flytten (även om jag tror att vi båda gick och tänkte på det i smyg för oss själva ändå). Av någon anledning fick jag för mig att ta ett graviditetstest den här morgonen, hade ju ändå 10st liggandes som jag köpt för en hundring. Jag kikade på det lite snabbt, konstaterade att det inte var något och gick och lade mig igen. Kände mig inte ens besviken, hade blivit så van vid att det inte var något vid det här laget. 
Ett par timmar senare gick jag upp, gjorde mig iordning och skulle slänga testet när jag ser.. någonting. Ett otroligt svagt streck som enligt bruksanvisningen betyder att jag är gravid, men som samtidigt lika gärna skulle kunna vara en synvilla. Jag tar ett test till och jodå, det dyker upp ett streck även där. Men så otroligt svagt. Jag tog nog 5 test den dagen och vågade inte riktigt tro att de svaga strecken var verkliga. Klarade inte av att hålla mig från att berätta på kvällen när Linus kom hem och nu var det bara att vänta till nästa dag, för att se om det kanske blivit lite starkare.

Nästa dag köpte jag ett digitalt graviditetstest som visar i ord om man är 'gravid' eller 'inte gravid', utan möjlighet till feltolkningar och resultatet ligger och sparkar i magen nu i skrivande stund =)

Den 21 oktober -09 började ett helt nytt kapitel i våra liv, förmodligen ett av de allra viktigaste.