Det var en gång..
"Kära dag-bok. Denna dag
var anulunda en jag tängt.
Den var bätre. Fast när
vi kom hem var mamma
dum. hon skrek när jag
inte hörde vad hon sa. Jag tror
att mamma var tröt.
Sen gick jag och la mig.
Men först sa jag till
nutte och mimmi vad dom skulle
få i jul-klapp dom vart
glada när jag kom hem.
Madelene Dahlström"
Det var den 26/12 - 89 och jag var 8 år. Vädret var dimmigt. Jag hade fått min
första dagbok i julklapp och det här var mitt allra första dagboksinlägg någonsin.
8 år gammal och knappt skrivkunnig. Notera dock hur jag redan då var noga med att
inte särskriva, utan istället använde bindestreck på väl valda ställen ;)
På pärmens insida har jag ritat en döskalle och skrivit 'OBS! Läs varninstexten på
nästa sida.". På den andra sidan står det "Varning! Om du läser denna bok, råkar du
illa ut. För den är privat" och jag har även där ritat inte bara en, utan två döskallar.
Nu har det gått 20 år och jag skriver idag i min blogg för första gången. Har
blivit lite bättre på att stava och nutte och mimmi har flygit till himlen för
länge sedan. Jag tänker dessutom inte hota någon till att inte läsa min blogg, utan
snarare bjuda in den som känner sig intresserad av att kika på vad vi här på Högås
Hälle sysslar med och tänker på.
Hjärtligt välkommen till vår saga med garanterat lyckligt slut!
Frukost!
Hoppsan!
Så har nästan hela graviditeten gått och jag har uppdaterat bloggen fint märker jag.. eller inte. Är nu i v. 34, snart 35 och jag har haft det otroligt lätt. Har knappt märkt av att jag är gravid, inte gått upp ett gram (snarare ner ett par kilon), knappt haft ont, inga humörsvängningar som man hör talas om från andra och magen som alla skrattandes sa skulle ploppa upp tidigt och bli enorm kom liksom aldrig. Förrän nu.
Någon som vill gissa kön? Jag vet redan, hihi ;)
(klicka på bilderna för att göra dom större)
Sen 1-2 veckor tillbaka känns det som att jag ständigt har en halv fotboll hängandes ut mellan benen, jag lider av restless legs = myrkryp i benen så fort jag sitter eller ligger still, har förvärkar från hell och sammandragningar som känns som att de håller i sig hela dagar. Vätskan har intagit min kropp och bränner under och på fötterna på kvällarna och jag har tappat all lust att överhuvudtaget röra på mig. Min otroligt knäppa craving från Theos graviditet är tillbaka dessutom - att lukta på bensin och andra konstiga saker. Den har dock förfinats och nu duger inte vad som helst. Det ska vara bensin som legat orörd i tanken ett tag och själva motorn luktar bäst, har provat att lukta lite extra ibland när jag tankar bilen men det är helt fel. Vår gräsklippare är perfekt, jag fullkomligt älskar att lukta på den. Och väskan jag köpte på Oxelö marknad. Speciellt om den får stå till sig i solen ett tag och luktar sådär instängt och underbart. Jag spenderar väldigt många timmar varje dag åt att tänka på saker som jag vill lukta på och jag känner mig lite smått sinnessjuk faktiskt, men det går som tur är över efter förlossningen!
Theo är väldigt mån om 'bäbbä' i magen, i helgen fick den chips och den får ibland låna hans napp. Häromdagen ville han ge den macka och jag förklarade att när mamma äter åker maten ner till bebisen i magen. Han funderade ett tag och sköt sedan över sitt glas till mig 'bäbbä gook' (bebisen mjölk) <3
Han har dock blivit otroligt mammig och vill hela tiden bli buren. "Mamma bäba" (mamma bära) och "läckit" (läskigt = mamma måste bära) går på repeat, men jag låter honom självklart vara nära så ofta han vill. Pratade med en pedagog på dagis om detta och det är jättevanligt när ett syskon är på väg. Förutom att mamma förändras rent kroppsligt och det börjar pratas om ett konstigt syskon som inte går att se förändras tydligen lukten på en gravid kvinna, något ett litet barn uppfattar omedvetet.
Jag och Linus har inte hunnit med att fundera så mycket på att det snart kommer ett till barn, det märks kanske på aktiviteten i bloggen. Men nu börjar det närma sig och det är inte så jättelång tid kvar. Vi har inte förberett något alls, å andra sidan har vi ju allt sen innan. Värkarna i natt fick mig dock att fundera på att packa det viktigaste i bb-väskan, det skadar ju inte att ha något klart 'ifall att'. Det ska bli så spännande att lära känna en ny liten individ, se om den blir lik Theo eller helt olik både till sätt och till utseende. Snart är du här! <3
Invigning av altanen!
(klicka på bilderna för att förstora dom)
Under altanen har vi valt att inte fylla igen utan gjorde istället ett ute-förråd, ett 'staket' ska upp mellan muren och altanen så inte Theo kan klättra över muren och trilla ner. Vid källartrappan ska ett räcke upp med en grind, sen är det bara att vänta på att gräset ska komma så kommer det bli hur fint som helst :) Vi valde att inte göra en trappa ner till tomten i dagsläget, men längre fram är det tänkt att det ska gå en trappa ner till marknivå där det blir en markaltan som går runt huset och fortsätter till framsidan. Då glasar vi även in altanen och bygger tak så man kan sitta där och mysa till sent in på hösten. Det tog ju bara 2 år att få upp altanen så om en sisådär 3 år kanske vi påbörjar resten av planerna ;)
I helgen var det invigning i samband med lite födelsedagsfirande och vädret hade inte kunnat bli bättre!
Billiga barnkläder och billiga babykläder!
Adressen dit är http://mamma-obarn.se, kika gärna in! Vill du få en rabattkod, kontakta mig på [email protected]. Vill du inte beställa, men har åsikter om butiken får du mer än gärna berätta vad du tycker kan förbättras! Vill du varken beställa eller har åsikter om sidan, men känner att du ändå vill ge lite support får du mer än gärna länka till oss i din blogg, hemsida eller Facebook. Det ger oss en liten knuff i rätt riktning på google.
Vi finns även på Facebook: facebook.com/mamma.obarn . Gilla oss gärna och håll utkik efter vår kommande kampanj där vi lottar ut gratis onepiece samt ger rabatt till de som inte lyckas vinna.
Förgrömmade onge!
Underbara unge!
Rutinultraljud
Allt såg bra ut på ultraljudet, bebben rörde sig hela tiden och sparkade tillbaka vid ett par tillfällen. Den lilla fisksprattel-liknande känslan började redan i v. 14 precis som med Theo och i slutet av vecka 16 kände jag första riktiga sparken. Men inte förrän senaste veckan känner jag bebben varje dag lite svagt. Det känns lite skumt ibland när Theo ligger på magen och vilar samtidigt som bebben i magen sparkar, att ha båda mina barn så nära varandra =)
Bilderna blev sådär, men på den första syns huvud, en arm som typ kliar på huvudet, den andra armen ovanför magen och benen i grodställning. På datorn syns bara knät och ena foten lite svagt. Det andra fotot är en bild på ansiktet, ser ungefär som Theo när han gör sin roliga min när han försöker få oss att skratta för att slippa sova, haha!
Smaajl!
(klicka på bilderna för att göra dom större)
Är nu i v. 12 och oron släppte helt efter det sista ultraljudet. Nu kanske jag ska kunna tro på att vi faktiskt ska få en liten bebbe i sommar!
Balder - släng dig i väggen!
Läkaren trodde att hon såg en hinnsäck på max 10 mm. i livmodern, men var inte säker. Hur som helst var den för liten för den veckan jag är i och jag kunde absolut inte vara kortare gången. Det såg med andra ord inte alls bra ut. Jag fick en ny tid 6 dagar senare.
Fredagen efter, veka 8 (7+1), fick jag träffa en manlig läkare som såg att hinnsäcken växt till 15mm. Jag sa att den förra läkaren sagt att det var för litet och då svarade han bara "äsch, det är inte för litet, det är så olika i början". Efter en stunds letande såg han något han kallade för fosterliknande struktur, vände skärmen mot mig och sekunden senare såg vi det båda två - ett hjärta som slog! Han sa att allt såg bra ut, men var väldigt tydlig med att han inte lämnade några garantier. Det kändes 'ok' när vi gick därifrån, uppenbarligen levde bebben, men jag vågade ändå inte lita på att det skulle gå bra.
Tisdagen efter, i vecka 8 (7+4), hade jag sedan ett bra tag tillbaka bokat ett privat ultraljud (p.g.a oro efter två tidigare missfall) och jag bestämde mig för att gå dit för att få titta ytterligare en gång. Jag hoppade upp och fick lite klet på magen och direkt hon satte dit ultraljud-makapären såg jag en liten ärta med ett tickande hjärta. Blev otroligt lättad, det syntes mycket bättre än bara 4 dagar tidigare. Hon sa att det var en fullt normal graviditet, inga tecken alls på att något var fel och jag borde gått jublande därifrån.. men.. hon sa dessutom att jag var i v. 6+3, alltså 8 dagar kortare gången än jag egentligen var. Jag försökte resonera med henne hur det kunde vara möjligt, enligt hennes beräkningar hade jag ägglossning den 29 oktober, problemet är att jag fick ett positivt graviditetstest den 28 oktober, dvs dagen innan. Hennes förklaring var att det var fel på mina tester, vilket inte är fallet. Åter igen gick jag hem med tvivel i magen. Jag försökte dock lita på hennes ord att allt såg ut precis som det skulle och att det inte var missfall på gång, väl hemma lyckdes jag dessutom googla fram att det tydligen var väldigt vanligt med feldateringar vid tidiga ultraljud så jag bestämde mig för att slappna av.
Det lugnet varade i 3 dagar, på fredag eftermiddag får jag ett brev från Näl. De har tagit blodprov för att kolla hur mitt hcg (graviditetshormon) stiger och de hade "stigit ordentligt, men inte riktigt så mycket som man kanske kan förvänta sig vid en normal graviditet". Jag skulle därför boka tid för ett nytt vul. Behöver nog inte ens nämna att fredagsmys-känslan försvann snabbt och att helgen blev en enda lång orolig väntan.
Fick tid för ett 4:e vul på tisdagen, i vecka 9 (8+4), och var helt inställd på missfall. För litet foster och för låg hcg-halt kändes inte hoppfullt alls. Fick ytterligare en ny läkare och vi pratade länge, jag ville bara upp i stolen och få ett besked! Fick till slut hoppa upp och hjärtat dunkade hårt, såg skärmen från stolen och såg först bara ett svart hål, precis som vid mitt förra missfall. Snart såg jag dock något där.. och jag såg hjärtat slå, vilket hon snabbt bekräftade. Första mätningen fick hon dock bara fostret till v. 6+5, så hoppet dog snabbt. Hon sa att det var jättesvårt att se, men att det inte vore möjligt att hjärtat skulle slå om det inte växt alls på en vecka och nästa mätning fick hon till 8+4, precis som det skulle. Hon frågade om de var ok att hon tog in en till läkare, vilket det självklart var. Den andra läkaren var lite mer fast på handen och gav ett väldigt rutinerat intryck. Hon bekräftade snabbt att jag var så långt gången som jag själv trodde och att allt såg bra ut. Hcg't kanske var lite lågt, men jag var långt ifrån unik och ultraljudet såg bra ut. Med största sannolikhet skulle jag få en bebis till sommaren! De märkte nog att jag var väldigt skeptisk för de pratade länge och väl med mig och svarade så gott de kunde på mina funderingar och tvivel. För första gången gick jag faktiskt där ifrån med en glädje i kroppen =)
Idag är jag i v. 10 och fattar verkligen inte att det är en bebbe på gång, förmodligen p.g.a denna berg- och dalbana, för jag minns inte att det var så här med Theo. Jag vågar inte riktigt lita till 100% på att allt är som det ska, men nu vågar jag prata om graviditeten som om det ska komma en bebis till skillnad från tidigare. Och ibland får jag det där lyckoruset som går genom hela kroppen när jag tänker på att det ligger en bebis i magen med tickande hjärta <3
Sommaren 2011
Gyllepojken är 16 månader, snart 17! Han har börjat dagis och pratar så våra öron nästan trillar av. Oftast förstår vi inte vad han menar, men han upprepar samma meningar om och om igen så något menar han nog. Den enda meningen vi förstår är 'där är vovven', annars är det bara enstaka ord, både 'vovve' och 'Chili' kom före både mamma och pappa, så det är lätt att lista ut vem som är favoriten =)
Sommaren har varit underbar, fint väder nästan varje dag. Vi har spenderat mycket tid på sjön, tältade över en natt vilket gick hur bra som helst. Runt 1 år tycker jag att allt blev så mycket lättare, han förstår mer, går själv, äter samma som vi och man slipper dra med sig en skötväska överallt. Vi trodde det skulle vara bökigt att tälta med en 1-åring, men han fann sig snabbt.
I år har vi odlat lite eget för första gången, självklart fick Theo sina egna jordgubbar, men det blev även tomater, morötter och gurkor samt rabarberna som fanns sen innan. Är man ett matvrak uppskattas lättillgänglig mat på tomten mycket!
Ett dopp i baljan, som snart byttes ut mot..
.. en pool! =)
Och så måste jag lägga upp bilderna från ettårs-fotograferingen, helt underbart fina blev dom!
1+1 = 4 =)
När jag plussade helt oplanerat i juni fick jag panik, jag fattade inte hur jag skulle orka en till, Theo var ju inte ens 1 år! Och hur ska jag orka dra en tvillingvagn upp för backen från vårt hus?! Och alla vinkvällar jag hade inplanerade som jag verkligen sett fram emot..
Den här gången är jag helt förberedd och blev bara glad, det känns helt perfekt med syskon nu. Bf är runt Theos 2-årsdag, känns perfekt att föda på sommaren och alla kläder kommer passa perfekt för nästa bebbe även årstids-mässigt.
Symptomen är inte så starka, kissar hela tiden och är fruktansvärt trött, precis som jag var med Theo, knappt något illamående. Foglossningen har tyvärr redan gjort sig tillkänna, nu hoppas jag på att den inte blir värre på ett bra tag. Citronté-cravingen är tillbaka, bara måste ha det varje dag, ska bli spännande att se om 'lukta-på-skurmedel-och diesel'-cravingen kommer tillbaka senare i graviditeten också =) I övrigt hinner jag inte riktigt vara gravid med en vild 16-månaders hemma, har en känsla av att det bara kommer säga schwich så ligger man på bb och hallicunerar om hula-hula-dansare igen!
1 år!
Idag fyller Theo ett år och det firades med stort kalas igår med hela tjocka släkten! Mormor och morfar hade kommit ända från Nyköping och hela Linus familj var här.
(klicka på bilderna för att göra dom större)
Självklart blir det jordgubbstårta när man är sommarbarn, köpe-jordgubbar dock då våra egna fortfarande är gröna :) 
Tror inte huvudpersonen brydde sig nämnvärt om vilket, både lax- och pastasalladen samt fikat slank ner utan problem! Lite slank visst ner på skjortan också ;)
Självklart måste man sjunga för födelsedagsbarnet!
Presentöppning med kusinerna till sin hjälp! Han fick en stor bilmatta samt kläder av farmor och Kurt, ett leksakståg av Micke och Sandra och kusinerna Pierre och Sebbe. En mikrofon som spelar musik samtidigt, en 'Barnkammarbok' till samlingen med skiva samt ett får man kan rida på av Martina, Johan och kusinerna Nova och Lovisa. Han fick även en jättefin sulky (som vi länge tänkt köpa) av mormor och morfar och sist men inte minst en bärbuske av farfar :)
När alla gått var det dags för lite bokläsning samt välling och vår (nästan) 1-åring däckade för natten i mormors knä. Tack alla för en riktigt mysig dag!
11 månader
Theo är 11 månader fyllda och börjar bli stor, ett litet barn istället för en bebis. Vi kan ha dialoger, som i alla fall jag som mamma förstår. Han säger mamma (vavva), pappa, vovve, titta, där och fluga (han är otroligt fascinerad av flugorna vi fått in sen värmen kom) och gör sig förstådd när han vill ha mat eller vatten. Vill han att man ska komma till honom säger han antingen vavva, vovve eller guga (fluga) och slår med händerna mot benen väldigt bestämt :) Han hänger med i visor t.ex. 'stampa med fötterna' och 'uuupp stiger solen' osv. Pratar nästan konstant och ibland undrar vi om han menar något eller om munnen glappar ändå, hehe. Det är kul hursomhelst att man nu kan prata med honom och han förstår en del av vad man säger!
Matstunderna är fortfarande jättejobbiga. Det blev bättre ett tag, men nu är det trögt igen. Främsta anledningen till att jag skriver om detta är att jag förmodligen kommer få ett till barn någon gång och att jag nog behöver minnas hur jävligt det var :) Det verkar vara ett vanligt fenomen dock, flera i min omgivning med barn i samma ålder har samma problem. Han äter inte alls nu, spottar ut eller plockar ut med handen och smetar överallt. Otroligt tacksamt om man lagat noga utvald mat i en timma för att servera sin gyllepojk! Numer blir det endast plockmat som han kan äta själv - hemmagjorda köttbullar, kokt fisk, ägg och pasta eller potatis med grönsaker, smörgås och gröt samt frukt. Just nu försöker jag bara få i honom mat någorlunda enligt kostcirkeln, men när han anser att det är klart så är det det ;) :
Jag trodde verkligen inte att ett så litet barn kunde vara så otroligt gosigt som Theo är, han älskar att kramas, pussas och gosa. Är vi på öppna förskolan tar han då och då en paus från lekandet för att komma och ge en puss eller en kram och varje gång han vaknar måste man först kramas en stund innan han vill ner för att leka. Just nu när fler tänder är på G dregglar han rätt mycket så pussarna är blöta ;)
Och så har vi äntligen fått lite gräs så vi kan vara ute på tomten och leka :) Lite sommarbilder får avsluta detta inlägg och i fortsättningen ska jag blir bättre på att blogga ;)
10 månader!
Nästan.. en dag kvar :) Sista veckan som 9 månader-gamling spenderades som sjukling, han var verkligen jättesjuk och är fortfarande riktigt snorig och hostig. När det var som värst låg han bara i soffan, i famnen eller sov, jobbigt för en mamma att se honom så sjuk..
Det lättade dock efter ett par dagar, febern släppte, men han är ju trots allt kille så gnälligt har det allt varit ;)
(klicka på bilderna för att göra dom större)
Dagarna spenderas mest på öppna förskolan nuförtiden, det går inte att vara hemma en hel dag utan att vi klättrar på väggarna. På öppna kan han krypa och klättra på allt utan att man behöver springa efter och passa hela tiden. Leksakerna är mycket roligare där och det finns kamrater att slå på och dra i håret :) En annan favvo är spegeln.
Men det absolut bästa är såklart sång- och dansstunden! Han har älskat att dansa sen han var riktigt liten och har börjat tralla med nu, ibland sitter han och dansar och sjunger för sig själv och i bilen är det bara hans skivor som ska spelas :)
Ett mycket välinvesterat nyförvärv är grinden, som går att flytta runt lätt och som stänger sig själv. Kommer från babyproffsen och köptes begagnad på Blocket. Nu letar vi efter en till likadan, grindar gör dagarna mycket lättare för oss och lite svårare för Theo, som mest försöker klura ut hur han ska ta sig ut.
Theo är tydligen i en fas just nu, en väldigt jobbig sådan. Den annars alltid så glada, hungriga och lättsövda pojken har blivit grinig, jobbig att mata och svår att lägga. Dels har han en extrem vilja, vill han något blir han bestört om han inte får eller kan. Och dels tror jag att det är lite separationsångest blandat med att han utvecklas mycket och säkert drömmer en massa. De allra flesta jag pratat med verkar gå igenom samma fas så det är väl bara att vänta ut den, finnas där, vara lite mer envis än Theo och försöka hålla humöret. Jag och Linus konstaterade häromdagen att det nog är en överlevnadsgrej att de är så söta, hur skulle man annars stå ut med dom under sådana här faser ;) På kvällarna speciellt är det som att han tagit ett stort steg tillbaka (typ 8 månader) och vill somna på oss igen som han alltid ville i början. Vi väljer att oftast ge honom den tryggheten han vill ha, men ibland lägger vi honom trots att han blir ledsen och oftast sover han inom en minut. Man både känner och hör på honom vad som krävs just denna gången han ska sova. Ibland resulterar det i lite annorlunda sov-poser :)
Hoppsan..
Han är nu nyss fyllda 9 månader och springer snart ifrån oss. Ok, inte riktigt ännu, men inte långt därifrån ;) Ska stå och gå hela tiden, men kan inte själv så vi (jag) får hela tiden hjälpa honom, annars blir han 'lite' arg. Verkar vara ett vanligt fenomen bland öppna förskolans föräldrar och barn just nu :)
Häromsagen tog vi fram lära-gå-vagnen vi fått av Fia med familj och till min förvåning klarade han att gå med den direkt. Han vågar sig på att släppa taget och gå något steg själv, men sen blir det läskigt och han sätter sig. För en vecka sedan kunde han inte ställa sig upp mot något alls, ramlade så fort han försökte. Han har dessutom lärt sig att hålla borta huvudet från diverse bord, bänkar mm. på vägen ner, vilket resulterar i en hel del mindre skrik och bulor, kanske har det bidragit till att han vågar sig på lite mer..
Lite arg blir han rätt ofta nuförtiden, den där ständigt glada killen har visst blivit invaderad av mammas humör ;) Det slåss och fäktas så fort något inte är bra, tex om han får päronpuré fast han vill ha katrinplommon. Och nåde mig om jag inte fattar direkt vad han vill när han slår handen i bordet och skriker 'äää'. Då hans ordförråd sträcker sig ungefär till 'bff', 'äch' och 'dadadadada' så kan det ibland vara lite svårt att koppla direkt att nu vill han varken ha fruktpuré eller gröt, för nu är han törstig..
Avslutar med en bild från det underbara vårvädret vi fått, vi äter numer middag ute varje dag det är sol och spenderar mycket tid ute på tomten. Mycket mer än så hinner jag inte skriva, isf hinner han både lära sig gå och springa innan jag får inlägget publicerat =) Hoppas ni alla har det underbart ute i solen!
Rösta =)
http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/?view-id=43272
